Choklad-varianten av Arlas mjukglass var på det stora hela en mycket angenäm upplevelse, efter lite meckande vill säga. Jag har nästan bara positiva saker att säga om produkten. Min flickvän hade dock några lite mer negativa påpekanden som jag är benägen om att hålla med om. Kommer till det senare.
att knö ut smeten ur paketen var ett styrkeprov i sig, busenkelt att vispa
när smeten tvärnitat (typ) var det frysdags
Till att börja med ska kanske nämnas att det inte riktigt blev som det var tänkt, med de 3 1/2 timmarna i frysen vill säga.
Lite sent påkommet skulle glassen testas i sällskap med min ene bror och hans fru och döttrar men den hann inte frysa tillräckligt. Den blev stående i frysen i flera dagar innan den skulle provsmakas. Å andra sidan blev väl det ett test i sig?
först bearbeta med sked. sedan med visp. snart fluffar den till sig en smula igen
Nåväl, väl ute ur frysen var den stenhård milt sagt, annars till synes i samma skick som när den åkte in. Den fick stå till sig ett bra tag innan jag kunde trycka ner en sked och långsamt mjuka upp den. När det kändes som att det skulle gå att använda vispen, så gjorde jag det. Den sjönk ihop en smula, men fluffade till sig igen.
det här tyckte jag var alldeles lagom tillmjukning för att påminna om riktig mjukglass
Kyla skålar i frysen hade säkert varit en jättebra idé men nu hanns det inte med (!). Jag sket dessutom i att fota uppläggningen då jag helt sonika slabbade upp glassen i en skål och slevade i mig.
Jag tyckte den var väldigt god och mild i smaken. Kanske inget nyskapande men en chokladsmak man liksom känner igen. Sambon tyckte att dock att det kändes som att det blev en tjock hinna i munnen. Visst, den var väldigt mastig och... jo, jag kan nog också känna en "hinna" i munnen men det gjorde inte mig det minsta. Vad beträffar mjukglassfeeling får jag kanske reservera mig en smula, det blev snarare 73 1/2 timma i frysen innan jag provade den första gången. Å andra sidan gjorde jag om det tre gånger (med liknande, gott, resultat) innan jag ätit upp allt.
Kanske är detta det närmaste man kan komma mjukglass-feelingen hemma? Ett väldigt gott försök i alla fall.
Jag ska nog även tillägga att jag inte väljer mjukglass framför vanlig "hårdglass" om jag beställer en rån/strut/bägare ute en varm sommardag.
Kanske orkar jag inte göra om mjukglassproceduren hemma igen. Det känns nästan mer troligt att jag kyler den en smula i kylskåpet, fluffar till den med vispen, kluckar i en skvätt espresso och toppar med grädden och sugrörar i mig den.
Japp, så blir det nog nästa gång.
